Alltså, neej.. jag överträffar mig själv i idioti gång på gång.. Men denna gången fällde jag ändå nån tår och med ett gröpande bröst ville jag bara dunka ner ansiktet i ett stengolv. Historien bakom mina brutala känslor är följande; Emelie låg ner och spelade Suikoden II, det mest episka spelet som har gjorts till Playstation(1). Hon lyckades inte bränna ner det till hennes ps2 och var därför tvungen till att spela det på en emulator på hennes dator. Emelie var jättelycklig när hon spelade trots att den nostalgiska-playstation känslan saknades. Men så helt plötsligt efter flera timmar av spelande så gjorde hon det.. Hon råkade trycka på esc, vilket betyder instant-avstängning av spelet. OCH HON HADE INTE SPARAT FÖRE, ETT PAR TIMMARS GAMING GICK I SPILLO. *sob, sob* 

Fy vad ledsen jag är, fyfan vad ledsen. Förlåt att jag kanske framstår som lite obsessed över ett litet spel, men! Ni måste ändå förstå att spel förgyller mitt liv(efter jocke). Hoppas verkligen det finns nån empatisk person där ute på nätet som läser detta inlägg och skänker lite värmande tankar. Oyes, gimme love. 

 

För att göra inlägget lite mer smakrikt tänkte jag lägga upp ett foto från mitt underbara spel.


Döm mig inte.
Sincerely yours, Emerii