Vad ska jag göra nu? Jag vet inte. Att ha potential att båda gott men utan resultat. Det är svårt med alla obligationer i min hjärna just nu. Förresten så har jag nog ingen potential till det ändå, för det är så svårt med så mycket självhat som plågar mig. Jag tittar på min blogg o läser saker jag skrivit när jag var 14, det enda jag kan göra är att sucka. Besvikelsen pinar mig i bröstet.
"Jag är en optimist, jag ser saker oftast på den ljusa sidan." Vad är det för bulle egentligen, det där är inte alls jag, det är 2011-Emelie som skrev det. Och vi är inte samma person längre. Men jag hade velat bli som 2011-Emelie och det blir nog mitt mål nu. Ja, ett mål att spika upp, trots att min tonårsinsikt just nu inte vill att jag ska ha ett mål. Hejdå min kära, jag har älskat dig länge nu, men idag släpper jag dig fri, idag tar min hjärna kommando och lägger hjärtat åt sidan. Idag ska jag båda gott.
Detta är en bild från 2010. Med utrstrålande glädje trots läxböcker.
(Meddelande till gammal vän; Kommentera om du vill att jag ska ta bort bilden.)