Prinsessan Emerii

Vi är bara två blotta individer, just nu har vi ingen ålder och ingen skyldighet. Två själar som hopplöst är bundna till varandra, förvridna och kaotiska själar som söker ingenting mer än en liten beröring. 
Varför är jag så självupptagen? Varför ser jag bara mina brister? Varför känner jag ett litet beroende för den ensamma och sorgsna känslan? Varför är jag så förvriden i hat?
Tidigare inlägg Nyare inlägg