Lite smått ängslig.
Hejhej, dags för mig att skriva av mig lite innan min pojk kommer hem. De senaste veckorna och har varit hemska bortsett från Jocke och mina kompisar som fick mig att glömma bort saker o ting för stunden. Aldrig i hela mitt liv har jag inte haft ork till de sakerna jag har varit obligatorisk till att göra, t ex. skolan. Gud, vad viktig den är, det gröptes ut bröstet när jag fick höra att jag hade blivit sänkt i ett kärnämne. Ok, big deal? Fick inte IG eller nåt men.. För mig, betyder det mycket. Att synas för de jag verkligen vill bli sedd av... Och det är inte mina vänner. I princip har hela min höst varit skit. Efterblivet hur jag faller för samma misstag hela tiden. Värdelös, värdelös, värdelös, värdelös. Usel. Kass. Ord som har ekat allt för mycket i min hjärna. För mycket att ta hand om runt omkring mig att jag inte orkade ta tag i mig själv. Men, det blev ju bättre, utan att jag har lagt ner nåt tid på nåt, det försvann helt enkelt. Kanske för att jag är en person som alltid tänker på nuet och orkar inte bry mig om saker som har hänt tidigare, trots att det är svårt att glömma.. Jag slutar bry mig bara. I dagsläget mår jag.. bra. Väldigt bra. Visste inte hur glad en person kan göra en bara genom att le mot den. Aldrig vart såhär kär, därför blir jag osäker och ibland rädd.. att jag kommer göra fel, att jag inte kommer räcka till som i tidigare fall.. Men ändå litar jag på att jag känner mig säker hos honom. Till fullo. Nu ska jag sova trots allt bråk. Godnatt.