Jag känner mig så melankolisk. Läste nyss igenom hela min blogg och jag vet inte vad jag ska säga.. Men jag kände någonting när jag läste, ett litet hjärta som dunkade, längtade, efter de optimistiska och enkla dagarna. Denna ostabilitet jag lever med just nu... har min själ blivit så vriden av alla kaotiska förändringar och vägrat anpassa sig? Jag har inte kunskapen att kunna uttrycka dessa känslor i skrift, men det känns nästan så. En shutoff från mina tankar är vad jag behöver, en stopskylt i bröstet som säger stop när det gör för ont och ett hjärta som inte bryr sig för mycket. Nyår kommer snart och jag ska inte börja tjöta om falska löften jag ändå inte kommer att hålla, men jag ska faktiskt försöka, försöka sluta ha ett flödande liv utan omtanke. Jag vill leva utan tårar i ögonen, gröpande bröst, ett skrynkligt hjärta och våta sängkläder. Jag vill sluta vara mig själv.