Jag faller inte för killar, utan män. Yes, min pojktid är förbi, även om jag aldrig hade någon. Jag är 17 just nu och jag kysste en kille för första gången när jag var 15, late i know right, hehe. I alla fall, den personen var redan 18 år då och i mina ögon var han en tvättäkta man. Dessutom så har jag aldrig blivit kär på riktigt i en kille som är under 18. Min poäng, haha, är i alla fall att jag aldrig varit insatt i kärlek på riktigt förräns senare tid. Därför är det bara män för min del. Haha, alltså, jag poängterar så värdelösa saker egentligen, men som jag vill få yttrat ändå. Sååå den typ av män jag faller för är alltså; barndomsvänner. It's true. Och med barndomsvänner syftar jag på mina bröders kompisar. Inte visste jag att mina få, men söta barndomsminnen skulle ha sån stor inverkan på mitt liv. Om det inte är dom så har jag ingen "typ" av män jag faller för. Fast när jag tänker på själva frågan ändå så låter det ju bara dumt i mitt fall.. "typ av killar jag faller för." Typ som att jag har haft hur mycket kärlekserfarenheter som helst, eller tillräckligt mycket för att kunna gruppera de killar jag faktiskt blir kär i. Nada, i has zero experience. Jag har kysst två personer och varit kär i 3, wow emerii! Och alla har varit barndomsvänner, så jag antar att det är min typ. 

 

Men, while im at it. Så kan jag ju likaväl prata om vad för slags män jag finner attraktiva, för jag antar att jag lät väldigt reserverad, haha, jag menar, hur många barndomsvänner har jag? 5? Haha, det finns ju faktiskt miljardsvis andra killar ute i världen. Och bland alla dem miljarder av män så älskar jag maskulina män. Alltså manliga män. Det kändaste exemplet på en bombshell är självklart Brad Pitt, ett stererotypiskt exempel, men han har kvalifikationerna så det flödar. Äldre män med skägg, that is the best. ^.^ Nåja, hade kunnat skriva på förevigt om denna punkten faktiskt, men låter bli, hihi. Har ju redan min barndomsvän till pojkvän. :3